Svensk ordbok 2009, webbversion

komma på´ verb kom kommit, pres. kommer komm·er1ertappa Nollhan kom på henne med att stjäla ur klubb­kassankomma på ngn (med ngt/att+V)sedan 15262erinra sig komm.hon kom inte på svarethan försökte komma på var han hade lagt nycklarnakomma på ngt/SATSsedan 17293i vissa ut­tryck in­träffa Nolländringen av programmet kom hastigt påkomma SÄTT påsedan 1526Subst.:vbid1-211524påkommande (till 1)